Förbjud pälsdjursfarmning i Sverige!

Datum: 2010-01-24 Tidpunkt: 20:31:56 Skrivet i:
- Tänkvärt | Kommentarer (2)
Jag har skrivit under HÄR, gör det du också!

Blodbad.

Datum: 2009-11-13 Tidpunkt: 22:15:00 Skrivet i:
- Tänkvärt | Kommentarer (0)
Det här är fan helt sjukt. Så jävla hemskt. Vilka hemska, brutala människor det finns och det är så milt uttryckt det bara kan bli. Fy FAN.

Såg detta nyss på nyheterna och hittade ännu mer om det på YouTube, det är verkligen hemska bilder och filmer så jag tänker inte lägga upp det här. Bilderna i artikeln är INGENTING mot resten. Vill ni se det, sök på dolphin slaughter på YouTube. Men jag varnar er, det är hemskt. Riktigt jävla hemskt. I en av filmerna hugger de en delfin som sen ligger och skakar och man ser verkligen hur den lider och... FY FAN FÖR MÄNNISKOR!

Framtiden...

Datum: 2009-08-01 Tidpunkt: 22:23:13 Skrivet i:
- Tänkvärt | Kommentarer (0)
Ja, eftersom mammaledigheten börjar lida mot sitt slut så är det ju dags att börja tänka på vad jag vill bli "när jag blir stor". Fast en sak jag har lovat mig själv är att inte plugga vidare förrän jag vet precis vad jag vill bli. Jag vill inte sitta där med en helt onödig dyr utbildning och ett jobb som jag vantrivs med. Nej, jag ska vara helt säker när jag väl ger mig in på att plugga vidare.

Något jag är väldigt inne på just nu är Grafisk designer. Det enda som får mig att tveka är om jag verkligen vill sitta vid en dator hela dagarna resten av livet? Jag vet inte! Kanske kommer det bli ett sånt jobb jag älskar i början men vantrivs med efter några år... Men samtidigt så är det faktiskt det enda större intresset jag har just nu. Kanske är det en anledning att vänta ytterligare några år innan jag ens försöker tänka ut vad jag vill bli? För att få lite mer erfarenhet över vad jag kan tänkas vilja bli...

Usch, det är så svårt det där. Det är ju så svårt att få jobb utan vidare utbildning, men ska man chansa på vad man vill syssla med resten av livet "bara" därför? Suck!

Men det är iofs minst ett år innan jag behöver bestämma mig helt. För först måste jag läsa klart gymnasiet i ett halvår, och ta körkort! Fast i omvänd ordning, förmodligen. Jag har faktiskt mailat min gamla gymnasieskola för att få mina betyg hemskickade, eller ja, jag mailade om att få veta när man kan ringa dem nu under sommarlovet då det inte står några öppettider på hemsidan. Men har fortfarande inte fått något svar. Så nån utbildning till hösten lär det väl inte bli när de segar så, hehe. Kanske om det finns någon som börjar i oktober.

Så vad jag ska göra nu är:
- Gå till en trafikskola och skriva in mig, på måndag kanske? Få tummen ur för en gångs skull och faktiskt göra det!
- Skicka in ansökan om dagisplats.
- Vänta på svar från skolan... och när jag fått tag på dem och fått hem betygen - boka tid hos studievägledare!

Unga föräldrar

Datum: 2009-06-07 Tidpunkt: 13:59:09 Skrivet i:
- Tänkvärt | Kommentarer (3)

Jag har faktiskt sluppit så många elaka kommentarer om att vara ung mamma, kanske för att jag inte är en typisk sådan. Tack vare Alex helt och hållet, vore det inte för honom hade jag antagligen varit en typisk ung mamma som bor hemma hos föräldrarna eller lever på Soc-bidrag. Men nu är det ju inte så, utan istället bor vi i lägenhet tillsammans med två hundar, har fin bil och allt annat som behövs. Självklart hade vi velat bo större men det kommer vi till det med.

Trots att jag själv är en "ung mamma" (fast inte jätte ung ändå) så håller jag med om att det är att föredra att inte vara det. Och jag förstår mig inte på unga människor (runt 15) som faktiskt PLANERAR att skaffa barn. De planerar alltså att bo kvar hemma hos sina föräldrar och tror blint att allt ska gå jätte bra. De förstår antagligen inte vilket ansvar det är med barn heller, det är tufft att vara förälder men det är också helt underbart. Men om man faktiskt planerar att skaffa barn vid 15 års ålder så tycker jag faktiskt att man är väldigt oansvarsfull. Sen är det ju självklart så att det kan hända ändå, det är jag ett levande bevis på. Jag tog mina p-piller precis som man skulle och ändå blev det ett plus på stickan. Då kan jag tycka att det är en annan sak, då jag själv faktiskt är emot abort. Jag dömer inte någon som gör en men jag hade hellre sett att det var olagligt ärligt talat. Sen får ni tycka att jag är en idiot hur mycket ni vill för det men det står jag fast vid att jag tycker! Har aldrig och kommer aldrig göra en abort och så är det bara. Och det vet jag tack vare att jag faktiskt ställdes inför det valet när jag blev gravid.

Jag är dock väldigt trött på folk som påstår att unga föräldrar skulle vara sämre än andra. Så är det inte, och jag vill ärligt talat inte ha de diskussionerna mer. Så därför skriver jag det här och nu och de som läser kan väl helt enkelt låta bli att diskutera det med mig i fortsättningen. Unga och "gamla" föräldrar har precis samma förutsättningar för att bli bra föräldrar när de får sitt första barn. Och då menar jag kärleksmässigt, inte vad man kan erbjuda sitt barn ekonomiskt. För det är faktiskt inte det som räknas, det ekonomiska alltså. Vi är varken fattiga eller rika men Fabian har precis allt han behöver, och det tror jag nog att även barnen till de unga föräldrar som bor hemma hos sina föräldrar eller får hjälp av Soc har. För det är ju faktiskt så att de allra flesta unga föräldrar ser till att läsa klart gymnasiet, skaffa jobb och även plugga vidare. Det går ingen nöd på barnen! De behöver inte det allra dyraste av allt. Det de behöver mest är kärlek, och det kan även unga föräldrar ge, precis som äldre!

Ni som klagar har antagligen sett de allra värsta fallen, och dömer alla andra utifrån dem. Men det finns faktiskt, tro det eller ej, äldre föräldrar som är BETYDLIGT sämre föräldrar än de flesta unga.

Nej, jag är trött på att folk som faktiskt inte har en aning om hur det är att vara ung förälder ska hålla på och se ner på och klaga på dem. Sköt ert eget istället, tyck vad ni vill men ni behöver inte försöka trycka ner oss!


Det värsta som kan hända

Datum: 2009-05-13 Tidpunkt: 21:49:26 Skrivet i:
- Tänkvärt | Kommentarer (1)
Usch jag klarar knappt av att titta på Grey's idag, det värsta som finns är döende barn. Och nu dog den lilla tjejen nyss, i sin pappas famn. Det måste vara det värsta man kan vara med om, att se sitt barn dö. Att ha sitt barn i sin famn och inte kunna göra något åt att nu går h*n bort, man kan bara se på och lugna, trösta. Nej, usch. Det önskar jag inte på någon.

Jag reagerade inte alls likadant innan Fabian fanns. Visst tyckte jag det var hemskt och otroligt sorgligt, men jag förstod inte hur extrema känslorna är. Bara oron när de är "vanligt" sjuka, den är hemsk. Hur skulle det då vara om ens barn var döende, och hur skulle det då vara att tvingas se sitt barn dö och inte kunna göra något åt det? Bara de som varit med om det vet hur det är, men har man barn så kommer man läskigt nära de där känslorna när man tänker på det.

Så mycket att göra, så lite gjort.

Datum: 2009-04-05 Tidpunkt: 21:01:58 Skrivet i:
- Tänkvärt | Kommentarer (1)
Ja ni, jag fullkomligt älskar min dator just nu ; ) Chansar på att jag hinner skriva ett blogginlägg...

Satt och surfade runt på ett antal hemsidor om viktiga saker igår... Det är så mycket som behöver fixas just nu, eller ja, mycket är det egentligen inte... men det som gör att det blir mycket ändå är att jag inte vet HUR jag ska göra dessa saker.

Jag måste plugga klart gymnasiet på folkhögskolan, det innebär dock bara 3 kurser då jag läst resten som krävs för att sedan kunna komma in på högskola. Svenska B, Samhällskunskap A och Religion A är de jag inte hann läsa som krävs. Så nån gång inom en ganska snar framtid (eller väldigt snar framtid?) måste jag ringa till min gamla gymnasieskola och be dem skicka mina betyg. Efter jag gjort det måste jag ringa och boka en tid med syon de har på folkhögskolan. Därefter vet jag nada. Det är ju iofs det syon ska hjälpa mig med så klart, men det är ändå jobbigt att inte alls veta hur jag ska göra.

Med det kommer vi till nästa sak, eftersom jag inte vet hur det kommer se ut för min del i höst (vill jobba samtidigt också) så har jag ingen aning om hur många timmar Fabian ska vara på dagis per vecka. Vilket man måste fylla i när man skickar in ansökan och ställs i dagiskö. Vilket måste göras 4 månader innan barnet ska börja på dagis = det måste göras NU. Därav min frustration, därav måste jag sätta fart. Men jag drar mig för att ringa till min gamla skola och prata med rektorn som jag antar att jag måste prata med. Behöver jag nämna att jag ogillar henne? Men det är bara att lyfta luren och ringa, och skita i att det är jobbigt. För det måste göras förr eller senare ändå. Man kan ju alltid hoppas på att hon inte kommer ihåg mig. Och med tanke på att det går runt 2000 elever på den skolan och att det var några år sedan jag gick där nu så kan det vara fullt möjligt att hon faktiskt gjort det. Fast ja, det är nog ganska lätt att komma ihåg dem som hoppat av...

Ja, så det är det jag går och tänker på just nu. Vill få klart skolan så fort som möjligt, då en gymnasieutbildning faktiskt är väldigt viktig. Högskola känner jag absolut inget behov av just nu, eller rättare sagt jag känner ingen ork till det. Jag vill hellre jobba, både för min skull och för vår familjs skull. Så vi får in mer pengar och kan flytta till en större lägenhet eller hus. Självklart får man bättre jobb med högskoleutbildning och därmed mer pengar. Men innan dess ska man gå i skolan ett antal år och det har vi ärligt talat inte råd med som det ser ut just nu. Nej det som är viktigast just nu är att jag kommer igång och läser klart min gymnasieutbildning, tar körkort och hittar ett jobb.

Körkortet ska jag börja med så fort jag valt trafikskola. Det finns en hel del att välja mellan här, och det är dåligt med hemsidor så man kan jämföra priser. Men det är väl bara att välja en i högen, jag antar att de flesta har ungefär samma priser. Jag funderar dock på om jag ska ta en intensivkurs eller inte. Frågan är ju om det går att göra det när jag är hemma med Fabian. Skulle iofs kunna göra det i sommar när Alex har semester, kanske... Och övningsköra en jäkla massa innan dess. Ja, vi får se. Först och främst måste jag som sagt välja skola och sen får jag bestämma mig för vilken typ av utbildning jag vill ha.

Nu blev det himla långt det här, och säkert inte särskilt intressant för er. Men jag behövde skriva av mig lite och det är ju det bloggen är till för egentligen : )

En hjälpande hand?

Datum: 2009-03-11 Tidpunkt: 10:06:39 Skrivet i:
- Tänkvärt | Kommentarer (1)
Efter att ha varit vaken flera timmar i natt, så var jag inte särskilt pigg i morse när Fabian tyckte det var dags att vakna redan vid 7. Så jag la honom i sängen med mig, bullade upp med kuddar så han inte skulle kunna rulla ut på andra sidan. Men han ville inte sova inte, han låg och pratade med sin napp och drog mig i håret, och nöp mig i kinden. Trots detta lyckades jag slumra till, antagligen ett par minuter, hade hamnat lite åt sidan, med ryggen mot Fabian. Sen helt plötsligt, under tiden jag sov, var det som om någon sa åt mig att vakna, för att Fabian höll på att ramla ur sängen. Sagt och gjort, jag vaknade, tittade åt Fabian och hann precis få tag i hans arm. Han var redan halvvägs ur sängen och höll på att kasa ner. Vad var detta? Det var verkligen som att någon sa detta till mig, helt plötsligt - mitt i sömnen - så var jag vaken och visste att han höll på att ramla ur sängen, och på en halv sekund var jag där och fick tag i hans arm. Detta trots att jag varken såg eller hörde honom.

Läskigt eller häftigt, jag vet inte jag... Tur, var det iaf.

Tankebubbla

Datum: 2009-03-09 Tidpunkt: 11:43:43 Skrivet i:
- Tänkvärt | Kommentarer (1)
Det är sällan jag verkligen älskar någon låt från Melodifestivalen, ja förutom när jag var liten. Men nu gör jag det, Moving on med Sarah Dawn Finer. Underbart fin låt, känsloladdad.

Just nu går den på repeat här hemma. Tänkte bränna ut en skiva med lite bra musik så jag slipper lyssna på laptopen, med dess otroligt braiga ljud ^^

Det är lite motvilligt jag säger säger det här, men en annan Melodifestivalen-låt jag tycker om är Love, love, love med Agnes. Har aldrig tyckt om henne innan men det är något med den låten, som visserligen låter som de flesta av hennes andra låtar. Men ändå, något är det. En typisk dansa runt med dammsugaren när man städar låt, haha.

Det är lite skillnad från min tidigare musiksmak som bestod av hårdrock, metal, osv. Men den tiden har jag nog kommit förbi ganska rejält, nu tycker jag att metal mest är ojud. Men rock är fortfarande min favorit, trots att jag numera även har sjunkit så lågt som att lyssna på Agnes (så tyckte jag då iaf ^^). Men det är väl kanske så att man tycker mer om sådana här glada discolåtar när man är gladare i själen. Och mörkare, dystrare musik när det är precis så man känner sig.

Jag kan knappt lyssna på musik jag lyssnade på för några år sedan, för då kommer alla känslor tillbaka tillsammans med musiken jag lyssnade på under tiden jag mådde som sämst. Trots att jag verkligen älskar musiken så går det bara inte. Tänk att känslor kan etsa sig fast så hårt på musik som egentligen absolut inte har med saken att göra.

Jag är glad att den delen av mitt liv är förbi, och att jag nu har ett helt nytt liv, med en egen familj som jag älskar trots att varje medlem i den kan konsten att göra mig galen ibland. Tror att komma från Lund var det bästa för mig trots att jag saknar min familj (läs mamma, och min mormor som inte finns kvar längre) något otroligt mest hela tiden. Men jag kom ifrån alla gamla dåliga minnen, och ja, det var nog det bästa som kunnat hända mig ändå.

99 balloons

Datum: 2009-02-23 Tidpunkt: 15:08:36 Skrivet i:
- Tänkvärt | Kommentarer (1)

Såg någon på Oprah idag? Jag gjorde det, och där visade de denna film. Den måste ses, så enkelt är det. Titta på den. Lyckas ni hålla tårarna tillbaka så blir jag förvånad. Den får en att inse vad som faktiskt räknas i livet. Kärleken, och tiden med de man älskar.